viktoria olofsson

Jag har gått för långt 
Kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå 
Slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum 
En sekund blir tusen år
För ljus att nå
Så djupa sår
Sjunker lite lägre för varje gång jag vänder om
Men jag vände om ännu en gång
Orden fastnar halvvägs jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa men jag vet inte vad det är för låt

Allting börjar om
Jag kan börja om
Jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om

Jag har gått så långt
Nästan blivit van
Historian upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som gått vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag
I vita blad

Om inte jag var feg 
Om inte du var den som hade rätt
Hade väl vi aldrig kunde genomskådat allt som skett
Samma gamla visa men jag vet inte vad det är för låt
Förlåt att jag aldrig nånsin sagt förlåt

Allting börjar om
Jag kan börja om
Jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om

Allting börjar om
Jag kan börja om

Efter gårdagen kunde jag bestämma mig. Ni gjorde allt så mycket klarare och ni verkar inte tro att jag får reda på vad ni säger? Jag kan inte kan få en syl i vädret om någonting då jag aldrig stått någon av er särskillt nära. Speciellt inte nu. Men trots detta verkar ni veta så mycket och ha så mycket åsikter. Jag har en del jag skulle vilja förklara för er allihop. Hur saker egentligen hänger ihop.

Sommaren 2010 var bra, fine. Men tragiskt nog kunde ingen hålla igen käften. Rykten gick och känslor spelade många ett spratt. Vi var vårat gäng, ingen kontakt med omvärlden och livet lekte. Alla struntade i sina problem och vi, om jag talar för oss alla, kände oss lyckliga. Men livet är mer än så. Allt leder till ett big brother-drama. Vi var instängda i ett hus och tvingas träffas, snacket börjar gå, det är inte okej att umgås med andra och med vilka man vill.

Känlor hit och dit, glappkäftar överallt och skratt. I mängder.

Nu på senare tid har det dykt upp sidor hos alla jag tidigare aldrig skulle kunna tänka mig att ni besitter. Även hos er jag en gång faktiskt såg upp till.

Visst, det kanske är svagt av mig att ge upp. Ge upp precis allt istället för att stå på mig och prata för mitt namn som just nu är så smutskastat det kan bli. Men växer ert självförtroende av att snacka så var så goda. Jag har fått nog och väljer att backa. Allt har tärt så mycket att jag tror inte jag har så mycket till känslor kvar. Bryr mig gör jag men jag kunde brytt mig mer. Ni tror att ni inte betyder något för att jag slänger iväg er men tänker ni efter har jag inga förutom er. Mina två bästa vänner. Och om ni tänker efter två gånger så har ni sakta men säkert kastat iväg mig också.

Tack vare detta har jag i alla fall kommit på mitt nyårslöfte. "Att aldrig mer snacka om någon bakom dess rygg". Det som man enbart gör för att känna känslan att man är lite bättre. Det är det inte värt och jag hoppas fler kunde inse samma sak. Det kallas falskhet och är något jag fått stå ut med tillräckligt.

Jag hann bara backa så träffades allihop igen. Precis som vi gjorde förr. Det är jag och André som hållt alla isär på sistone och jag hoppas ni löser allt drama och kan börja leva som sommaren 2010 igen nu när jag försvinner ur bilden.

JAG ORKAR INTE!

Även om jag sagt mycket skit till mina nära och kära om vad jag känner för dig kan jag säga att det inte är sant. Besviken är ett bra ord för vad jag känner men hur som helst så älskar jag dig.

I Fredags efter firandet av Sanna skjutsade Strömmen mig hem men vi hamnade på min parkering i 3,5 timmar och när klockan började närma sig 6 bestämde vi oss för att åka till hans lägenhet i korsta och fortsätta snacket där. Det varade inte länge så mina ögon inte orkade mer! Sov 2 timmar på hans soffa innan jag begav mig hemmåt för att möta upp Lovisa och åka till Birsta och köpa skor.

Igår en utgång planerad och förfesten var mycket trevlig, men efter mina 2 timmars sömn, utan middag i magen och som jag fyllde ut med en halv liter sprit somnade jag i Martins säng med spyhinken bredvid mig :) hehe! Önskar mig själv lycka till tills nästa lördag istället! Oskar Linnros med Sanna :)

Ikväll väntar Bingolotto igen, MILJONERNA HERE I COME!

Blev ingenting gjort på Birsta idag alls. Ellen ville bara åka hem och man själv vill inte vara för ivrig så att mormor betalar för mycket. Så mormor kom hem en skjorta rikare och Ellen en mössa och julklapp till mamma. Jag och Lovisa valde då att stanna till 16 för att uträtta något men vi hamnade i en soffa på IKEA vid ingången med varsin chipspåse och en mugg dricka att dela på. Feta, fucking feta ;)

Hoppas det går bättre imorgon med Daniel som sällskap :)

Nu ska jag till Skönsberg och springa bort chipsen och träffa alla underbara brudar :)

pusselipusspuss