Som jag anade verkar det inte finnas någon lösning. Jag vet inte vilka tankar som far i era huvuden men jag vet mina egna.

Det kanske är bäst såhär, antagligen inte. Vad vet jag.

Alla får stå sitt kast och den som går tomhänt iväg blir jag. Det har jag delvis valt själv, delvis inte.

Något jag är övertygad om är att jag inte ens skulle orka ge A en blick om jag skulle stöta på honom. Avslutat kapitel och bearbetat.