Efter gårdagen kunde jag bestämma mig. Ni gjorde allt så mycket klarare och ni verkar inte tro att jag får reda på vad ni säger? Jag kan inte kan få en syl i vädret om någonting då jag aldrig stått någon av er särskillt nära. Speciellt inte nu. Men trots detta verkar ni veta så mycket och ha så mycket åsikter. Jag har en del jag skulle vilja förklara för er allihop. Hur saker egentligen hänger ihop.

Sommaren 2010 var bra, fine. Men tragiskt nog kunde ingen hålla igen käften. Rykten gick och känslor spelade många ett spratt. Vi var vårat gäng, ingen kontakt med omvärlden och livet lekte. Alla struntade i sina problem och vi, om jag talar för oss alla, kände oss lyckliga. Men livet är mer än så. Allt leder till ett big brother-drama. Vi var instängda i ett hus och tvingas träffas, snacket börjar gå, det är inte okej att umgås med andra och med vilka man vill.

Känlor hit och dit, glappkäftar överallt och skratt. I mängder.

Nu på senare tid har det dykt upp sidor hos alla jag tidigare aldrig skulle kunna tänka mig att ni besitter. Även hos er jag en gång faktiskt såg upp till.

Visst, det kanske är svagt av mig att ge upp. Ge upp precis allt istället för att stå på mig och prata för mitt namn som just nu är så smutskastat det kan bli. Men växer ert självförtroende av att snacka så var så goda. Jag har fått nog och väljer att backa. Allt har tärt så mycket att jag tror inte jag har så mycket till känslor kvar. Bryr mig gör jag men jag kunde brytt mig mer. Ni tror att ni inte betyder något för att jag slänger iväg er men tänker ni efter har jag inga förutom er. Mina två bästa vänner. Och om ni tänker efter två gånger så har ni sakta men säkert kastat iväg mig också.

Tack vare detta har jag i alla fall kommit på mitt nyårslöfte. "Att aldrig mer snacka om någon bakom dess rygg". Det som man enbart gör för att känna känslan att man är lite bättre. Det är det inte värt och jag hoppas fler kunde inse samma sak. Det kallas falskhet och är något jag fått stå ut med tillräckligt.

Jag hann bara backa så träffades allihop igen. Precis som vi gjorde förr. Det är jag och André som hållt alla isär på sistone och jag hoppas ni löser allt drama och kan börja leva som sommaren 2010 igen nu när jag försvinner ur bilden.