Varför känner jag såhär? Kan jag bara få hugga av mitt huvud så jag slutar tänka.

Det var det bästa som kunde hända mitt liv men nu är sommarens lyckliga dagar slut och hösthumöret har satt sig på mångas läppar. Även mina.

Jag hoppas känslan försvinner. Kanske blivit för intensivt, vilket kanske kan vara en bra förklaring och inte något värre.

Jag behöver åka till min syster och byta några ord. Rensa skallen.
Jag behöver Johanna och Sanna.

Jag tänker inte låta detta gå för långt. Jag tänker försöka lösa det innan det är för sent. Men jag kommer inte lyckas med det ensam då det handlar om både dig och mig..