Kan någon bara printa in i min skalle att allt är bra? Mina dumma funderingar och jobbiga frågor som bara ökar risken till ett farväl. Ett break up.

Jag är fast i ett svart hål och kan inte ta mig härifrån. Allt är så himla fel.

Men när jag tänker efter är ju allt så himla rätt? Underbara vänner, bästa pojken som finns och innebandyn som faktiskt går okej. Jag jobbar till och med lite ibland.

Vad är det då som gör att allt är känns konstigt? Varför är jag inte så lycklig som jag egentligen borde?

Kan någon bara skrika lite åt mig så att jag förstår att livet är okej.. Att sluta söka efter problem.
Sommaren 2010 kan inte varit verklighet. Det var för bra. Allt var på tok för bra. Jag måste sluta jämföra allt med denna tid. En tid jag aldrig kommer glömma.

Men.. Med tankte på all dramatik som varit sedan sommaren tog slut är det helt galet att vi håller ihop så pass mycket som vi faktiskt gör idag. Det är jag obeskrivligt tacksam för.



Take me back