Vad håller jag på med? Vad fan håller jag på med?? Jag visste exakt hur jag skulle må efter. Ett tomt hål. Ingenting. Luft. Lovisa får stå ut med mina tårar ikväll, antagligen längre tid också. Men jag ångrar mig inte. Det var som ett mystiskt mål med livet? Ja. Skulle inte gjort något annorlunda.

Konstigt nog har säkert hälften av mina kompisar blivit utsatt för detsamma. Jävligt sjukt. Ändå bryr jag mig inte. Varför inte? Det kommer jag aldrig förstå. Inte likt mig liksom.

Jag skulle kunna skriva en roman om det här. Kanske två. Jag vet en som förstår hur jag känner, och du vet vem du är. Den enda som vet. Eller egentligen inte sedan Falun cupen. Oväsentligt.


Jag vet vart jag ska placera dig, men varför just du blev den personen har jag ingen aning om.